Skulle göra pyttipanna till mej och Kim innan han skulle till jobbet, sagt och gjort, sätter igång. Tycker att det går ovanligt segt att bli varmt i pannan. Efter en stund konstaterar vi att spisen har dragit sin sista suck, sitt sista strå till stacken och sagt tack och adjö vi ses i spishimlen. Jaha, plattorna vart bara ljumna och ibland lös inte ens lamporna. Som tur var så fungerade iaf ugnen ff så vi kastade in maten där. Nu har jag precis dushat medans Pärlan sov. Kim har åkt till jobbet vet inte när jag får se honom igen om han kmr hem imorn lr sover kvar, sjukt jobbigt att inte ha pengar på mobilerna så vi kan prata. Är iaf inte så många nätter kvar nu tills han är ledig, det känns som om vi inte har umgåtts på hundra år. Inte verkar man kunna få nån lägenhet nånannanstans heller, vi är väl fast i den här äckliga hålan för evigt..
Känner mej väldigt ensam och ledsen idag. Är väl kanske nå hormoner efter graviditeten.
Nu ska jag amma Pärlis :)
Jag saknar min Papii.
13 år sedan
2 kommentarer:
Grattis igen och hoppas att allt går bra! Några tankar på vad hon ska heta då? Vad säger hundarna och katterna om ett tillskott i familjen då? :p
Se till att prata om att du känner dig ensam och nere. Typ alla får en form av förlossningsdepression men hos 1/3 så blir den svårare och försvinner inte av sig själv, hände mig :(
Saknar den där mysiga tiden när bebis i princip bara sover och ammar hela dagarna (jag tycker de va supermysigt när man lärt sig) nu är de full fart på Rasmus hela dagarna och han klättrar på ALLT!
Skicka en kommentar