Blir så trött på mej själv.

VARFÖR kan jag inte bara sätta mej i soffan efter Tuva har somnat och bara ta det lugnt? Varför måste jag svabba varenda rum, diska fast det inte behövs, städa garderoben och lägga in en maskin tvätt fast jag kan göra det imorgon? Jag går upp mellan 5 och halv sju varje dag och är helt slut på kvällen och trots ryggen värker och jag knappt kan böja mej och ögonen svider av trötthet så måste jag fixa här. Visst tycker jag att det är kul men jag skulle vilja sätta mej ner och bara slappna av! Kim erbjuder sej att hjälpa till när han är ledig men jag avböjer oftast, varför? Kan inte slappna av förns allt är ordnat. Men det behövs ju inte ordnas någonting, lite småplocka men det är ju inget tvång, vi lever ju knappast i misär liksom. Varje jävla kväll så måste jag fixa någonting innan jag kan sätta mej ner och ta det lugnt. Tänker att jag ska sitta vid datorn en sväng men ändå springer jag iväg och lägger in kläder eller dylikt. 

Hur ska det gå när jag börjar jobba? Kommer jag att orka med allting då? Jag vill ha rent och fint här hemma, att Tuva ska ha rena kläder, göra lagad mat och så. Kim jobbar ju elva timmar när han jobbar, kan inte be honom att städa och fixa det orkar han inte han måste ju få sova. Jaja, nu ska jag iaf kolla på den där nördiga hundcoachen fast jag avskyr honom och hans medtoder som pesten. Missade ju favoriten Ceasar Millan för jag städade. Suck.